I thought you were mine
En månad i Paris har passerat. En månad fylld med otroligt många intryck och upplevelser. Jag hittar bättre nu, har åkt på nästan alla metrolinjer och hunnit smaka på lite för många olika viner ur butikernas sortiment. Dock har det nog ännu inte nått mig riktigt att jag bor här. Ibland på vägen till skolan, vid bron vid Pont Neuf, med Seine under mig och Eiffeltornet på högersida blir jag dock lyckligt påmind om att jag bor i en av världens vackraste städer. Vill försöka att inte missa en sekund av min vistelse, men även vardagen kryper på här. Vardag i Paris är dock helt okej. Bio på en fredag istället för sedvanliga barrundor är mysigt. Prat om existentiella frågor med varsitt glas rödvin i handen är inte heller något att förakta. En månad har gått och Paris blir mer och mer min stad.
Noir
Igår var sorgens dag. Idag bär jag svart för att symbolisera den brinnande förlusten. Valvakan i Les Gobelins, med SVT-play, rosa bubbel och vindruvor. Laddning inför vad vi trodde skulle bli glädjens natt fick ett abrupt slut när siffrorna visade en annan utgång. Besvikelse. Likt den för fyra år sedan när jag svor över att inte fått vara med i den demokratiska processen. Igår, fick jag vara med och bestämma utgången, dock precis som för fyra år sedan gick jag till sängs med ett litet mindre hopp om mänskligheten. Ännu en gång har plånboken fått styra. Egoism, kapitalism och rasism. Jag blir rädd. Arg. Besviken, på människor som inte kan se utöver sin egen existens och tänka på sina medmänniskor. Besviken, mest på alla som fortfarande inte förstått solidaritet och dess innebörd. Det nya arbetarpartiet, pyttsan.
Vad hände med det varma Sverige. Folkhemmet. Socialistiska och röda. Högervindarna blåser allt hårdare och gör mig rädd.
Kanske är det bäst att jag befinner mig långt ifrån mitt hemland just nu. Inte möta människorna som röstat emot solidariteten. Inte vilja veta vilka som röstat för ett kallare Sverige.
Idag bär jag svart för igår dog ett liten del av mitt hjärta som fortfarande trodde på det goda.
Quelqu'un M'a Dit
Efter att haft en smärre motgång i form av krångel med byråkrati och funderingar på hur dessa ska lösas gick gårdagen i en mindre pastellfärg ”svart är inte en färg det är så man känner sig ” Det är hårt med press men samtidigt nödvändigt för framgång.
Kvälls-häng vid Seine med vindruvor och fint sällskap kan dock rädda alla dagar, och utsikten över Notre Dam kan få vem som helst att bli förälskad. I`m not giving up on you yet Paris.
Dont wanna forget my dreams
Jag är många mil från min födelsestad och samtidigt som allt känns rätt så är ändå en gnagande oro i bakgrunden. Leva i nuet och njuta. Men veta vad man vill om några månader, dagar, år, är svårare. Framtiden är läskig men samtidigt kittlande. Beslut är nödvändiga men ack så jobbiga. Jag befinner mig långt från min födelsestad. Staden jag sedan länge varit klar med. Kasta sig ut är otäckt. Paris är en bit på vägen. Önskar det kunde finnas en stopp knapp ibland, få njuta, leva, och inte grubbla över framtida val.
. 
.
First day of my life
Första skolveckan har gått förbi. Har tragglat franska fraser, lyssnat lite för dåligt och ibland inte förstått ett skvatt. Men det är väl så det ska vara antar jag. Dock börjar det klarna en aning, jag hoppas och ber att jag snart kanske kan få till en förståelig fras på franska. Morgondagen bjuder på prov, jag får ångest, nej, prov är inte kul. Håller tummarna att vår Madame väljer den enkla vägen.
Första "ja-jag-är-ledig-från-skolan" helgen börjar gå mot sitt slut och har inneburit och innehållit det sedvanliga vinet. Skrattattack åt oförklarligt affrohår, strosande, suktandes efter lite för dyra klänningar, gigantisk hamburgare, matkoma, skandinaviskförfest, dans, nya bekantskaper och pannkakor efter alldeles för lite sömn.
Hänger för tillfället i Les Gobelins och skall strax ta itu med den ack så mindre trevliga plugghögen.
INGENTING ÄR VETTIGT 05.30
Hard Work
Charming man
De senaste dagarnas regnväder har resulterat i att jag numera går runt med snorfylld näsa och tungt huvud. Hostar och har mig om dagarna och hoppas att det ska gå över så fort som möjligt. Förkylning plus franskalektioner är inte den bästa kombinationen. Inte när franskläraren endast talar på franska och jag har lätt för att tappa fokus bland hostattackerna. Men jag skall icke klaga, kan numera några få fraser och jag gör inte bort mig varenda gång jag ska försöka använda mig av det nämnda språket.
Solen skiner i dag i Paris, jag har varit och gjort min uppgift som svensk medborgare och avlagt min röst, på den röda fina sidan av politiken. Om ett tag börjar skolan men innan dess ska jag hinna med att njuta av höstsolen och kanske en och annan baugette.
Hey you
Sitte i solen i Jardin des Halles och lyssnar på Robyn. Äter en nektarin vi köpte på en matmarknad igår och tittar på alla förbigående människor. Samlar lite krafter inför veckan och de kommande upplevelserna. Onsdag är första officiella skoldagen. Uppgiften att lära mig franska börjar på riktigt och även om jag är förväntansfull kan jag inte hålla tillbaka den gnagande nervositeten som finns. Prestationsångesten kommer krypande. Vill inte vara sämst, vill göra rätt. Paris har hittills upplevts utan större motgångar, men nu väntar det nog där och jag gör allt jag kan för att hålla tillbaka det. På onsdag äntrar jag Sorbonne som en nybörjare och hoppas att jag innan december någon gång fått hälsa på framgången.
Hang with me
Avsaknaden av internet sätter större spår än jag trodde. Speciellt när man kommer hem mitt i natten, själv efter att ha virrat runt efter taxi en stund, är lite för pigg för att lägga sig och man önskar att någon flera mil bort kanske kunde prata.
Nighttime
Lead me through the streets
Det är fint att ha shorts i början av september och känna solstrålar på kinden. Igår bokade två fina vänner en Parisresa och ikväll blir det ännu lite vindrickande och nya upplevelser. Kanske hamnar vi på vår sedvanliga Popin eller så letar vi oss vidare. Att inte veta är fint det också.
Pictures
Meet you in the rain
En vecka i Paris har gått men stundtals känns det som att man alltid strosat runt på gatorna, svurit över att få vänta tre minuter på metron och ätit baugett efter baugett. Jag njuter för fullt och inte blir det sämre av det vackra höstvädret Paris bjuder på som innebär blå himmel, sol och ljumma vindar.
Igår flyttade vi äntligen in i vår lilla lägenhet på 5 Rue Jean-Jacques Rousseau. Liten var ordet men läget är ultimat och med kläder hängandes på väggarna blir mysfaktorn ett faktum.
Igår bjöd vi hem Ebba och Amanda på en liten inflyttningsmiddag, dock stod de mest för maten och vi för hushållet. Vin och diverse småplock avnjöts innan det var dags att förflytta sig till Popin för att kolla på ett litet mysigt band vid namn The Cavalcade.
Igår blev jag officiellt en student på Sorbonne efter att fått krångla med det franska systemet en stund. Idag var ett franskatest på agendan som gick som beräknat, inte bra alls. Dock är det ju därför jag är här, för att lära mig franska, så nästa prov beräknar jag i allafall kunna förstå överskriften på.
Internet är för tillfället något sällsynt i vår nya lägenhet så gratis wifi uppkoppling eller häng på Svenska Kyrkan är det som gäller för tillfället. Förhoppningsvis kommer det lösas och bloggen kan uppdateras mer frekvent.
