Well maybe this is all I need for now
Jag erkänner. Jag är en plugghäst in i märgen. Nörd. Faktatörstande och nyfiken. Ett faktum som trots flera försök att ignorera nog alltid kommer att kvarstå. Jag vill veta allt och helst vill jag veta allt perfekt. Utan tvekan eller tvivel vill jag kunna svara på frågor om det mesta.
Detta faktum har gjort att Bibliotek alltid har fascinerat mig. En plats där tystnad aldrig kan bli obekväm och där så mycket kunskap finns samlat på en plats. När jag var yngre vallfärdade jag till böckernas paradis inför varje lov. Lånade väskan full med ny kunskap och sträckläste roman efter roman. Böckerna har jag mycket att tacka för och är nyckeln till det mesta jag vet idag.
Idag spenderade jag hela dagen på ett bibliotek vid Pantheon. Gammalt och vackert. Trots lördag var det i princip fullt på alla platser och ju mer klockan blev började även en kö så småningom bildas vid ingången för de som inte riktigt hade ork att stiga upp tidigare på sin lediga dag och de fick därför snällt vänta utanför på att bli insläppt.
Kanske är det tystnaden som fascinerar mig mest. Hur ett rum med näst intill tresiffrigt antal människor kan förbli just tyst. Ibland kan jag inte låta bli att titta upp från mina böcker och snegla runt. Med nyfikna ögon iakta alla studenter fullt fokuserade på just sina studier. Kanske är de blivande läkare, ingenjörer eller journalister. Ovetskapen är även den kittlande.
Jag kan inte hjälpa att jag mer än gärna spenderar en hel dag på ett bibliotek utan att tycka att jag slösat bort en ledig dag. Pluggar. Studerar. Iaktar. Dricker billigt kaffe i automaten och sneglar på bordsgrannen. Nej faktumet kan inte ignoreras och kanske har jag istället för att ignorera insett att det är okej att tycka att kunskap är något av det finaste vi har.
And then the lights
Livet. Det vi alla lever. Uppelever. Förundras över och häpnas. Ibland blir det som man planerat men oftast inte alls. För mer än ett år sedan besökte jag min nuvarande bostadsort för en semester. Staden välkomnade oss med värme och liv. Mitt allra sista sommarlov var på sin sluttamp och sista året på gymnasiet stod och knackade ivrigt på dörren för att få komma in och upplevas. Planerna efter var fortfarande diffusa. London verkade fint, volontär har alltid varit något jag tänkt på eller så var det kanske ändå bäst att arbeta ett tag. Men någonstans den semestern började det nog gro. En längtan till att få bo i staden som upplevdes under några intensiva dagar. Idag mer än ett år sedan idén väcktes går jag längs Seine en novemberkväll och upplever Paris från sin allra vackraste sida. Jag går längs Seine för att ta mig hem. Till en lägenhet som faktiskt är min under några månader.
Även om jag ibland tvekat, funderat på att ge upp eller bara försvinna tillbaka till tryggheten ångrar jag mig inte ens sekund.
Jag stannar upp. Blickar ut över det en ljusklädd stad och är otroligt lycklig över hur oförutsägbart det ibland är. Livet.
You rock my boat
Det är inte prima fredagsväder Paris bjuder idag på utan mer grådassigt och trist. Dock är jag nöjd så länge temperaturen visar över 10 strecket. Börjar temperaturen traska neråt vet jag några fingrar som kommer frysa eftersom ägaren ( läs; jag ) stundtals, eller alltid är rätt slarvig. Jag vägrar att köpa nya innan jag utforskat alla tänkbara ställen de kan hålla till på. Dock lutar det åt att jag snart får svälja stoltheten och inhandla ett par nya. Onödigt Sanna.
Men handskproblem ska ej få förstöra denna fina dag utan jag kan t.ex. vara glad över att vår lärare glömde att ge oss det obligatoriska fredagsprovet, jag är ledig på måndag, och nu ska jag springa iväg för att möta upp mamma och dotter Svantesson för en middag. Handskproblemet får vänta till en annan dag, jag har hört att vita fingertoppar är rätt trendigt anyway.
And we dance in the living room, dance on the sidewalks, dance in the movies dance at the festivals, dance, dance
Det finns vissa personer som bara med en blick kan se hur jag mår, känner eller tänker. En person som det alltid känns som att det var igår vi sågs oavsett hur länge sedan det egentligen var. En person som säger det jag inte alltid vill höra, för att hon kanske ibland faktiskt vet vad jag behöver bättre än vad jag själv vet.
I december får jag återigen sitta på karlavägen, dricka kaffe och prata bort timmarna som vi gör bäst.
You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep
Nin-Com-Pop
Satt och lyssnade på Lali Puna under tiden jag försökte förstå mig på franska l'impératif då det plötsligt slog mig att jag hade läst att Lali Puna skulle spela i Paris. Försöker med dåligt internet komma åt en turneplan. Efter någon minuts letande dyker en sida upp som med klart besked berättar för mig att de visst ska spela i Paris, och inte vilken dag som helst, utan just idag. Merdé. Jag tröstar mig från mitt lilla missöde genom att titta på The Wire och dricka vaniljté. Vad vore väl en spelning på Maroquinerie...
I've been waiting for a guide to come and take me by the hand
A fraction of the whole
Time flies
Ännu en helg har passerat förbi. Fredagen bjöd på sedvanligt prov för att därefter springa iväg och skriva in sig på en extrakurs. En extralektion som nog kommer bli utöver det vanliga pga. en underhållande lärare. Jag hoppas att jag mellan skrattsalvorna kan ta in ett och ett annat nyttigt tips, vilket är välbehövligt som alltid.
Sedan testades det på en studentrestaurang som blev en smått euforisk upplevelse. För 3 euro kunde både jag och Ebba äta oss mer än mätta och sockermonster som jag är, blev jag nästan mest entusiastisk över efterrätten. Innan min Paris vistelse är över kommer detta ställe få mer än ett besök av mig. Något som inte bara sockermonstret i mig uppskattar utan även min studentekonomi.
På lördagen besöktes det en marknad som visades vara ett litet smultronställe för alla secondhandälskare. En varm kofta och en en ypperligt snygg jacka fick följa med mig hem. Regnoväder, hemmafest och l'motel fick avsluta dagen.
Sista dagen i helgen ägnades åt lite museumbesök och mitt naturvetenskapliga hjärta fick sig bli lite mättat efter en evolutionsutställning. Pizza och traditionsenligt tittande på Filip och Fredrik fick sätta punkt för den nästa sista helgen oktober.
Idag är det löning för de flesta. Inte för en student dock. Jag väljer att försöka ignorera faktumet att det är ett vanligare fenomen att det dras pengar på mitt konto än sätts in med att traggla lite verb. Sedvanlig måndagssysla för en minde välbärgad student.
Jag saknar vår fina kvartett ganska mycket ibland
Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge
Idag fick vi det på svart och vitt. Ett papper med datumen för slutproven. Muntligt och skriftligt. Jag sväljer den kommande nervositeten och nickar snällt när Madame Miginiac frågar om jag är i Paris när slutceremonin äger rum. Dock så är det nog mer relevant att fundera om jag får vara med än om jag är kvar. Mer än hälften rätt ska ni ha. 50 %, det borde gå, det kan gå..det måste gå.
Resten av lektionen tragglades det verb för att efter lektionens slut dricka kaffe med klasskompisar. Det och en trevlig promenad hem i höstsolen får en på andra tankar än prestationsångest. Äter couscous från gårdagen och lyssnar på Håkan Hellström. Springer ner till Franprix för att handla choklad. Choklad som äts lite för fort i takt med att läxorna blir mer och mer oförståelig. Tänker på vår lärares mest frekventa svar när vi förvirrade studenter undrar varför det blir så..."parce que"
Sådant som var tråkigt förut.
Att cykla har aldrig hört till mina favoritsysslor. Att cykla i Paris däremot, på stora gator med bilar tutandes och bussar svischande förbi. Det däremot, är en helt annan sak. Jag kan nu stolt säga att; Je prends le vélo à l'école.
Sådant som är lite fint sådär.
Idylliskt höstväder. Kaffe på bänk med solglasögon på nästippen. Promenerande längs Seine. Häng efter lektion med fina tjejer. Internet som plötsligt börjar fungera. Äppel och kanel té. Snart helg. Fina saker som gör att det ibland inte alls känns jobbigt att kunna böja alla verb eller uttala allt korrekt. Ibland räcker det faktiskt med att bara kunna Je voudrais un café noir s'il vous plaît
Perfection it is
Att vara bra på något. Den kittlande känslan av att veta att man är bäst. Bäst på något. Briljant. Perfektion. Det är en fin känsla.
Kanske har den senaste tidens franskanederlag fått mig att glömma hur det känns. Att vara bra på något alltså. Försöker tänka på vad jag är bra på. Vill tro att jag är bra på vissa saker. Jag är bra på att gå vilse och vara disträ men egenskaper som inte alltid är till ens fördel känns inte allt för lockande att sätta på CV:t.
Högstadiets perfektionism tycks vara ett minne blott och även om jag inte saknar varken det eller gymnasiets betygshets saknar jag den brinnande känslan. Av att vara bäst. Få det på svart och vitt. Medioker klingar inte bra i mina öron och har aldrig gjort.
Men så målar jag naglarna med nyköpt nagellack samtidigt som jag blickar ut över hustaken och kan skymta klarblå himmel, ska alldeles strax iväg för att få avnjuta lite svensk musik när den är som bäst. Då känns det bättre, och känslan av att bara vara medioker kanske får räcka. I staden som når det mesta i perfektion.
And she was in love with the world.
En månad kvar till en fin kille kommer på besök. Jag längtar.
Autumn love
Familjelycka
Har även idag blivit moster till en efterlängtad Ärta, en liten flicka. Det är vid dessa tider jag önskade att jag kunde teleportera mig till Sverige.
You said I looked just like Messiah
Dagarna i den franska huvudstaden flyger förbi och jag har snart betat av hälften av min tid här. Känns annorlunda att tänka på hur det blir att åka härifrån då jag hunnit byggt mig en egen liten vardag här. Dock vet jag att så mycket väntar på mig hemma. Högskoleansökningar har skickats och jag lurar runt på diverse jobbannonser. Våren är ännu oklar men innan jag börjar ta itu med den på riktigt ska jag njuta av mina sista månader här.
Har under några dagar varit Les Gobelins-bo, känt mig som en äkta paris-bo och cyklat ikapp med tutande bilar och njutit av det otroligt vackra väder som det bjudits på. Veckan som kommer bjuder sedvanligt på fransklektioner men även ett svenskt inslag i form av en spelning av Shout Out Louds. Fransmännen ska även ägna sig åt sin favorisyssla denna vecka, dvs. att gå ut i strejk. Upprorsmakerskan bor i upprorsstaden, fint det!
