Jag trodde aldrig jag skulle stanna så länge

Idag fick vi det på svart och vitt. Ett papper med datumen för slutproven. Muntligt och skriftligt. Jag sväljer den kommande nervositeten och nickar snällt när Madame Miginiac frågar om jag är i Paris när slutceremonin äger rum. Dock så är det nog mer relevant att fundera om jag får vara med än om jag är kvar. Mer än hälften rätt ska ni ha. 50 %, det borde gå, det kan gå..det måste gå.
Resten av lektionen tragglades det verb för att efter lektionens slut dricka kaffe med klasskompisar. Det och en trevlig promenad hem i höstsolen får en på andra tankar än prestationsångest. Äter couscous från gårdagen och lyssnar på Håkan Hellström. Springer ner till Franprix för att handla choklad. Choklad som äts lite för fort i takt med att läxorna blir mer och mer oförståelig.  Tänker på vår lärares mest frekventa svar när vi förvirrade studenter undrar varför det blir så..."parce que"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0