När man var liten föll man jämt men nu ska det vara så jävla hemskt

Dagarna i den franska huvudstaden blir bara färre och färre. Snart sitter jag på ett plan på väg till Sverige. Tillbaka till en verklighet jag lämnade i augusti. Tillbaka till en oviss vardag. Och ju fler dagar som går, desto snabbare kommer dagen då jag måste ta beslut. Oviss vardag som sagt. Framtid. Det finns så mycket jag vill göra. Dock finner jag mig ändå sliten itu. Att inte veta. Vara säker. Är det hjärnan, hjärtat eller förnuftet som talar. Je ne sais pas.
Dagarna blir färre och färre och i samma takt som besluten knackar på min dörr och vill få svar tränger sig snart ett prov oundvikligen in och vill bli tagen på allvar. Jag ska göra dem båda nöjda. Även om jag för tillfället mest vill sitta och lyssna på Säkert! och titta på Paris stjärnklara himmel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0